Jag har tagit lite tid på mig att få
ihop det här blogginlägget. Orsaken finns att finna i att den här
sommaren hittills har varit kort och gott ”amazing” och
därmed fullpackad med upplevelser och äventyr som har begränsat
mig från kommunikation med omvärlden.
Så här sa en granne för någon månad
sedan;”People in Colorado love the winter, but live for the
summer”. Jag köper det. Helt och fullt och till punkt och
pricka - trots att jag är en sann vinterälskare. Och till er som
aldrig besökt Colorado eller för all del Klippiga Bergen sommartid
säger jag bara; ta för sjutton och pallra er hit. Ni har
något spektakulärt att se framemot!
Är
medveten om att jag låter som ett resemagasin nu men jag är helt
enkelt så betuttad i denna delstat att entusiasmen inte vet några
gränser. Sommar i Colorado är förvisso torrt och varmt, men
ändå... alldeles, alldeles underbart. Plötsligt blir vyerna ännu
mer vidunderliga. Plötsligt blir alla berg och all natur ännu mer
tillgängliga. Och alla möjligheter därmed oändliga.
Colorado-sommaren är som en smågodispåse av äventyr helt enkelt.
Våra sommaräventyr har stavats
camping och hiking och som boende i Boulder behöver man köra knappt
en halvtimma för att hitta en fulländad campingplats för natten.
Trots att vi har maxat våra sommardagar hittill, känns det ändå
som vi bara har hunnit nosa lite på ytan. Mitt i all denna idyll,
är det nästan så att man blir stressad. Ett berg är ett berg, är
ett berg, kan man tycka, men i alla fall jag, är omättlig när det
gäller dessa vyer. Hur ska vi hinna se allt, liksom? Och dessutom
hinna upptäcka resten av det här oändligt, stora landet med så
mycket att se?
Som man kanske kan läsa mellan raderna
så är status på vår USA-tillvaro just nu på topp. Visst; Trump
kan bli nästa president, i Europa rasar Brexit, i Sverige har vi Sd
och en massa andra problem och i övrigt verkar det mesta i världen
gå åt skogen. Men i vår Boulder-bubbla är livet både enkelt och
bra. Och kanske till och med lite verklighetsbefriat - för visst, med handen på hjärtat, är en av
fördelarna med att leva i ett hippie-hipsters-samhälle, där alla
vill göra gott för klimatet, miljön och sig själva, att man
invaggas i en tro av att resten av världen är likadan. (Tills man
läser nyheterna, vill säga.. Eller nån galning får för sig att
utnyttja vapenlagarna här i landet..)
Till viss del har säkert den magiska
sommaren här bidragit till nuvarande toppkänsla, men förutom det
har vi också tagit oss igenom de första sex månaderna och
som en tidigare kollega en gång sa till mig; ”det första
halvåret är värst sen blir det bra.” Av
allt att döma kan hon ha haft rätt. Under detta första halvår har
vi varit igenom allt från nyförälskelsens eufori till fast
beslutsamhet om att”vi flyttar hem igen – ju förr
desto bättre”. En
känslomässig berg-och-dalbana,
helt enkelt. Toppar och dalar, finns säkerligen fortfarande kvar att
ta oss igenom – när i livet slipper man dessa? Men sedan en tid
tillbaka känns marken vi trampar runt på här borta ändå väldigt
stabil. Så pass stabil att till och med den heliga högtiden
Midsommar gick att fira på ett drägligt och trevligt sätt i den
här delen av världen, trots långt avstånd till Dalarnas ljuva
midsommartid.
Så
vad beror dessa positiva tongångar på – egentligen?
Inget specifikt i allmänhet och olika saker i synnerhet som alla
tillsammans har bidragit till att vår tillvaro och sammanhang här
har blivit mer och mer vår
och inte bara tillfällig. Visst; har vi våra kulturkrockar. Och
visst; stora saker som min långsiktiga sysselsättning har ännu
inte löst sig, men nu känner jag mig tryggare och mer förvissad
om än tidigare, att det på ett eller annat sätt kommer att lösa
sig i sinom tid och flera idéer och planer ligger redan och
bearbetas.
Efter några härliga dagar hos Monika
och Paul i ett obeskrivligt varmt St Louis, flyger vi hem till
Sverige för en månads ”semester” imorgon. Vi längtar efter att
tanka på oss tid med familj och vänner därhemma, hänga i
Stockholm med omnejd och njuta av lugnet i Dalarna, men vi ser också
redan nu framemot att fortsätta äventyrandet i Colorado i augusti
igen. Tills dess; trevlig sommar till alla er som läser och kanske
så ses vi i Sverige!
