Att få besök hemifrån är fantastiskt och när besöket vill skriva inlägg i vår blogg, är det ännu mer fantastiskt. Ladies and gentlemen; I give you Gina Aspelin!
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Solbrännan som jag ser på mina fötter är ett gott minne av vad vi har varit med om den senaste månaden, Svante och jag tillsammans med vår sju månader gamla son Adrian.
Återigen var det dax för USA. Så många gånger jag varit där, senast för tre år sen med min käre Svante. Den gången utan barn. Denna gång är dock första gången till Colorado. M&T hade givetvis förberett oss väl men vi visst ändå lite av vad som väntade. När planet gick ned för landning i Denver, två timmar försenat, så meddelade piloten att det skulle vara blåsigt dock inte ovanligt för Denvers flygplats. Det slår mig då att vi redan från dag ett är på ganska hög höjd, och lägre skulle det inte bli. Och höga höjder var inte det ända vi skulle fascineras av under denna tre veckor (och lite till) långa resa. Lägsta höjd 1600 möh - högsta höjd under resan knappt 3800 möh.
Boulder är precis som Malin beskrivit det och lite till. Det är verkligen gångavstånd till vandringsleder och det ligger verkligen precis där bergen möter den oändliga platta platån. Området där Malin och Thomas valt att bo på ligger idealiskt nära bergen, staden och allt man vill ha nära. På vandringslederna möter man massor med folk som i rask takt tar sig än de knixiga stigarna utan problem. Alla hälsar. Svante och jag älskar friluftsliv, campa, cykla, paddla kajak, vandra med mera. Så detta ställe passar oss utmärkt. Det är svårt att beskriva Boulder men det har gett så många trevliga minnen. Samkväm och gitarrspel på verandan en vardagskväll. Picnic till middag uppe på Flagstaff Mountain. Födelsedagsbrunch med Mimosa (som man alltid dricker på en riktig American Brunch… ;-) ) för Svante på Chautauqua Dining Hall. Filmkväll med the shining inför besöket av Stanley Hotel i Estes Park. Mötena med ”locals”. Middagarna hemma hos och givetvis alla utflykter.
Bergen, de oändliga bergen. När jag kollar i min kamera har jag massor av bilder på berg från bilen. Varför jag tagit alla dessa bilder förstår jag inte. För vid varje stop, runt varje hörn finns en möjlighet att få fantastiska bilder. Man upphör inte att förundras och väl på plats förstår man varför klippiga bergen fått sitt namn. I bilen bör man njuta av de fantastiska vyerna, vilket jag även gjort då jag faktiskt saknar lite bilder från en tur. Då jag inte orkade fota längre utan la ned kameran och bara njöt. Just another mountain… ;-)
Tre veckor var vi i Colorado. Tolv dagar av dem var vi på resande fot ihop med familjen Koch Blank. Och vad vi fick uppleva saker. Vi kan varmt rekommendera "Kock Blank resebyrå”, vi har utvärderat varje del och man kan lita på att det blir ett bra resultat. Tälta på 3000 meters höjd, 130 år gammalt ånglok i Silverton (Svante var svart i hårbotten efteråt efter att ha hängt ut genom fönstret mest hela tiden =)), bosättningar från urinvånare i Mesa Verde (check på världsarvslistan), middag på äkta saloon i Durango (med en servitris som delade med sig massor av sitt liv :)) , öl hos "Mr Grumpy Pants” i Ouray, bada i hot springs, vandringarna runt omkring Snowmass, Maroon Bells - man blir aldrig trött på den utsikten. Rocky Mountain National park går inte att beskriva med ord och bör besökas minst en gång under livet. Ja mycket hann vi med. Vad tar vi med oss?
1. Boulder är en oas i USA, vi visste detta innan men det är så tydligt efter att ha varit här. T.ex. Cykelfiler i stan bättre än i Sverige.
2. Ibland är dubbelmoralen framme…. USA är landet där staten inte ska lägga sig i för mycket men dock finns det vid de flesta övergångstälten stora skyltar ”Yeild, State Law” som påminner om att du ska följa lagen. Detta förstärks ytterligare med blinkande ljus vid många övergångstälten.
Ett annat exempel är att stort ansvar ligger på den enskilde individen att hantera problem, men ibland så kommer de uniformerade statligt anställda in och strikt ser till att du inte avviker från mönstret.
3. Barn är så omtyckta. Var vi än kom var folk så gulliga mot oss och framför allt mot vår son. De gullade med honom och skulle han mot förmodan bli grinig så försökte de hjälpa till att få honom på bättre humör. Vi blev hastigt varse om hur det kan vara i Sverige när vi på hemresan gick in i SAS loungen på Newark där 90% är skandinaver…. där det istället blängdes en hel del.
4. Vänligheten och hjälpsamheten - denna tar jag med mig och ska var dag försöka vara lika hjälpsam mot okända som passerar i min vardag. Under vår resa fick vi alltid erbjudande om hjälp med väskor och annat.
Solbrännan på fötterna då. Jag måste erkänna att jag inte helt lydde Malins förmaningar om att vi MÅSTE smörja in oss. På denna höga höjd är solen betydligt mer farlig än vi är vana vid. Jag glömde smörja in fötterna och för första gången på MÅNGA år har jag solbränna efter mina skor. Förlåt Malin ;) Jag har lärt mig till nästa gång!
Summa summarum: Har ni möjlighet ÅK HIT. Det finns något att göra för alla, ni kommer inte att ångra er, bara om ni starkt ogillar berg och en och annan höjd gör att ni svimmar =)
Citat att minnas:
”Redback is my favorite dog” ” It is ridgeback not redback” - En av tusen kommentarer om Sixten - till Svantes förundran över hur många superlativ en hund kan få ifrån random people på stan.
” We also have a dog, he is also not 21, is that ok?” - Malin till "Mr Grumpy Pants" på Ouray house brewery när han hade skickat ut oss på verandan då vår sovande son (i vagn) inte var välkommen in på baren (Sixten var dock mer än välkommen och Malins fråga fick Mr Grumpy Pants på bättre humör)
”Redrum redrum redrum” - ja kan ni gissa vad detta kommer ifrån?
Av: Gina Aspelin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar