Så var vi här! Anlände runt 16-tiden
igår eftermiddag, bara för att inse att någon jag känner
(faktiskt han jag är gift med) hade bokat vårt Air BnB-boende till
idag. Som tur var löste det sig ändå och vi kunde enligt plan
packa ur bilen och installera oss i första, om än tillfälliga, hem
här i Boulder. Vi i ett gästhus hos ett par som heter Jen och Era
och deras två barn, två hundar, två katter och två kaniner. De
verkar överlag avslappnade och väldigt trevliga och gästhuset är
bra och duger för oss de närmsta sex veckorna som vi har bokat det.
Eftersom Thomas har varit igång hos
sin nya arbetsgivare sedan oktober, så jobbar han idag. Så även
Sixten som fick följa med husse till kontoret. Lyxigt värre. Jag
och vår smått jetlaggade son, däremot, har haft tid att göra
Boulder. Detta sedan kl 3 i natt då han vaknade. Vi gick kanske inte
ut exakt just då men väl vid 7-snåret när solen gått upp
marscherade vi ut genom dörren för att försöka hitta en lekpark.
Dagen har sedan fortsatt i fullt tempo. Packa upp och försöka
organisera alla våra saker på noll förvaringsutrymme (storleken på
den fjärdedel av min garderob som fick följa med som incheckat
bagage snarare än på en container klarar sig inte på totalt tre
klädgalgar...). Lämna tillbaka vårt monster till hyrbil för att
istället långtidshyra en mindre SUV (som i jämförelse känns
ungefär som en liten Fiat), i väntan på att vi skaffar amerikanskt
körkort och köper en egen bil. Jobbar man dessutom med att försöka
förbättra klimatet här i världen (Thomas) så går det inte
heller att komma med en bensindriven bil som är ungefär lika stor
som en mindre lägenhet i Stockholms innerstad. Det blir helt enkelt
lite för mycket Åsa Romson över den logiken. I övrigt har det
blivit en rejäl promenad med barnvagnen medan Hjalmar sov middag.
Har varken telefon eller fysisk karta så tills vidare får jag lite
på lokalsinne och försöka rita min egen karta medan jag vandrar
Boulders gator upp och ned. Bra sätt att få koll på stan om inte
annat. Och ja, jag har gått fel några gånger idag.
Några spaningar från vårt första
dag här:
- Stadsbilden är verkligen varierande. På en och samma gata slåss såväl stora, moderna och arkitektritade lyxvillor och rena fallfärdiga ruckel om uppmärksamheten.
- Amerikanska brandbilar är coolare än svenska.
- Folk är otroligt trevliga. Alla hejar. Och är glada. Inget av det svenska ”stirra-ned-i-backen-och-låtsas-att-jag-är-mycket-upptagen-med-mig-själv-för-att-slippa-få-ögonkontakt-och-behöva-hälsa-på-en-främmande-person”.
- Folk är trygga och litar på varandra här. Man låser varken ytterdörrar eller bilar – och det funkar! Brottsligheten sträcker sig ungefär till någon cykelstöld per år men inte mer. Hur går det till? Inte ens i lilla Östanvik, där jag är uppvuxen lämnar man hus och hem utan att omsorgsfullt låsa dörren efter sig. Måste forska vidare i detta.
Nu är klockan åtta på kvällen och
för oss som varit uppe sedan tre i natt, börjar dagen lida mot sitt
slut. Fortsättning följer, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar