Denna måndag inleddes med ytterligare
en premiär. För mig då. Min första crossfit-klass. Har som sagt
anmält mig till ett basecamp på Crossfit Sanitas som, enligt mina
efterforskningar, verkar bäst och idag kl 8.30 var det dags för
första lektionen. Var, ärligt talat, lite nervös. Har hört så
mycket om detta crossfit och var dels orolig för skador, dels för
att jag inte är tillräckligt stark och vältränad för att palla
med. Så här långt visade det sig dock att mina farhågor inte vara
mer än just farhågor. Vi är totalt 6 nybörjarare i min basecamp
och vi leds av Coach Beaue. Coach Beuae är speciell. Eller låt oss
säga v-ä-l-d-i-g-t amerikansk och jag måste djupandas och jobba
hårt för att hålla mig openminded för att inte bryta ihop av
skratt när han sätter igång. Det är mycket dosens, and million
and billion of times han har gjort saker, pratat om saker och sett
saker. Men han är noggrann med tekniken och det gillar jag. Har
stenkoll på varenda muskel i de övningar vi har gått igenom idag
och väldigt om sig och kring sig om att vi ska förstå grunderna
och vinsterna med just crossfit. Är jag såld ännu? För tidigt att
säga men tror jag kommer att gilla det. Om kontinuerlig
crossfit-träning kommer att få mig att kunna ”fight a bear” or
”run from a bear” som Coach Beaue så är jag mer än nöjd.
Hjalmar hängde i childcare-rummet medan jag tränade. Han var ledsen
när jag gick men det gick över en minut senare. Det blir lite av en
inskolningsfas för honom också.
Crossfit-premiär |
Dagens höjdpunkt var vår intervju med Deb
och Daniel som äger drömhuset som vi vill hyra. Deb and Daniel är
i ca 55-60 årsåldern. De har varit tillsammans i 15 år och gifte
sig för ett år sedan. Nu bor de i Longmont som är en förort till
Boulder men har kvar huset som vi vill hyra som pensionsplan. Att
träffa dem var på något sätt som att träffa gamla bekanta. Vi
klickade på en gång. Det kan ha att göra med att Debs morföräldrar
var svenskar och en gång i tiden flyttat till USA från Sverige.
Debs mamma var således halvsvensk och Deb och hennes syskon var
uppväxta med flera svenska traditioner. Att få en svensk familj i
sitt hus (där hon för övrigt bott i 30 år) var därför stort för
henne och hon var minst sagt exalterad. Det visade sig att huset är
över 100 år gammalt och är motsvarande K-märkt. Kanske inte en så
big deal för oss i Sverige men i USA är det en stor grej. Gjorde om
möjligt att huset blev ännu mer attraktivt för oss. Intervjun gick
hursomhelst bra. Både Sixten och Hjalmar gjorde succé och huset är
vårt om vi vill ha det (Eh - ja!!!). På torsdag ses vi igen och
skriver kontrakt och den 1 februari får vi flytta in! Lycka!!! Och en jädra stor portion med tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar