Söndag och dags för vår första
skidresa. Eftersom Thomas och en kollega ska åka till kontoret i
Basalt senare ikväll så har vi bestämt oss för att köra de 2,5
timmarna till Vail som ligger på vägen, och åka skidor. När
Thomas sedan åker vidare västerut med sin kollega, kör jag
tillbaka till Boulder.
Vi kom iväg lite senare än tänkt.
Dels för att Hjalmar sov till strax efter 7 (yay!) och för att vi
är ovana att packa för en dags skidåkning i Klippiga Bergen. Hur
mycket kläder ska vi ha på oss? Det är minusgrader nu men vad
betyder det om några timmar? Vägen dit gick bra fram till
Vailpasset som tydligen hade stängts av någon anledning. Köer i
massor som sedan släppte när passet öppnades igen. Vår ankomsttid
blev därför ytterligare fördröjd och när vi väl kom fram till
Vail var det lunchdags, vilket ledde till att klockan var dryga 13
innan vi ens kom ut i de mytomspunna backarna i Vail.
Slutsatsen då? Visst är Vail
fantastiskt! Och visst är skidåkningen fantastisk! Men för en halv
dags skidåkning med en 1,5-åring är det dels för dyrt, dels för
stort för oss. Nästa gång vi åker till Vail får det vara under
andra förutsättningar, tex en vecka eller en långhelg eller
liknande. Tills dess håller vi oss till ”mindre” och närmre
skidorter.
Resan tillbaka till Boulder visade sig
heller inte vara någon hit. Det hade vi kanske kunnat räkna ut från
början men ibland är det kul att vara en ren optimist (dvs som
Thomas är mest hela tiden). Ensam med Hjalmar som måste sitta i
själv i baksätet, vilket han inte gillar, på slingriga vintervägar
med tung och aggressiv trafik, i mörker och med en bil som har rätt
kass väghållning (påminn mig om att aldrig, aldrig någonsin köpa
en Hyundai), ja, det var rätt svettigt. Så svettigt att jag
skippade min princip om att aldrig ge Hjalmar skräpmat till middag
och vi därmed körde in på en Wendys och tog en varsin hamburgare.
Inte blev det bättre av att jag dessutom lyckades ta fel väg mot
Boulder och hamnade på väg I-6 som inklämd i ett bergspass är
rätt cool dagtid men inte så jättekul kvällstid. Vi kom hem i
alla fall. Och ingen var mer lättad än jag när jag parkerade bilen
här på 18e gatan. Somnade en halvtimma senare i samma säng som
både Hjalmar och Sixten. När Thomas är borta....
Bäst idag var i alla fall Hjalmars
skidpremiär. Vet inte om han själv tyckte det men mamma-hjärtat
värkte lite extra när han stod där på sina små skidor och var så
himladens söt. Kärlek. Näst bäst idag är att ägarna till vårt
drömhus vill träffa oss för en intervju. Förhoppningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar